Jag var superwomen
Man känner sig lättkränkt och tar allt personligt, och skulle man gud förbjude få ktitik i jobbet ja då är jag en dålig människa, för jobbet är ju den jag är...sen spelar det ingen roll att man gör 99%rätt det är den 1% man gör fel som räknas och på nåt sätt defines who you are!
Utan mitt jobb vem är jag då?Om jag inte är mamma, vem är jag då?
Om jag inte presterar bäst, vem är jag då?
I december 2019 tog det stopp!! Jag bröt ihop på jobbet, grät och blödde näsblod i nästan en timme och blev körd till akuten för det ville inte sluta blöda...
Sjukskriven för akut stressymptom hette det när jag tillslut träffade läkaren. Jag minns inte så noga, jag satt bara och grät. Under hela mitt liv har jag rättfärdigat hela min existens genom att leverera eller producera olika saker. Mitt värde som person har mätts i det jag åstadkommit eller jag har iallafall trott att det varit så.
- Din självkänsla är extremt låg, sa min psykolog till mig. Först fattade jag inte. Men nu vet jag, jag vet att min låga självkänsla har styrt mig rätt in i den beryktade väggen. Jag vet att min låga självkänsla har tillåtit människor jag mött tidigare i mitt liv att trampa på mig. Jag har inte kunnat sätta gränser för mig själv då jag inte sett något värde i mig...
Min låga självkänsla har satt griller i huvudet på mig och fått mig att tro att jag som person inte har något egenvärde om jag inte lyckas vara bäst i allt jag gör och företar mig. Det gäller att vinna eller försvinna!
Jag bad till och med min psykolog om ursäkt för att han behövde lyssna på mig vecka efter vecka. Han sa att det är hans jobb?!
Jag tycker själv att jag är tjatig och att jag efter 6 månader i terapi och helt sjukskriven BORDE vara "bra igen
Måste ju vara något fel på mig?!Du måste ta hand om dig sa han, ja sa jag och funderade hela vägen hem hur man gör då.- Vem är Anna och vad tycker hon om? frågade han nästa gång vi sågs. Vem bryr sig tänkte jag.
I alla dina relationer tänker du på vad den andra personen vill ha utav dig och hur du kan ge det till den personen sade min psykolog och återigen hade han rätt. Allt jag gjort i mitt liv har handlat om andra och andras mående. Fröken duktig det har varit jag det! Jag kan ställa upp!!Räkna med mig!!Inga problem det fixar jag!! Sova??nää det behövs inte det är överskattat...
Jag var sjukskriven helt i 6 månader. Jag är tillbaka på jobbet nu sen 6 månader tillbaka! Mitt liv kommer aldrig bli som det varit tidigare och det vill jag inte heller.
Under tiden jag var sjukskriven provade jag att måla för att jag hade hört att det skulle vara bra för välbefinnandet. Jag var lite skeptisk först då jag aldrig haft ro i kroppen att göra något sånt tidigare. Jag fastnade på en gång för målandet och jag kände mig upprymd och fick massor av energi av att måla. Detta var i augusti 2020 och jag hade aldrig målat innan överhuvudtaget. Jag fastnade direkt! Det var bättre än vilken antidepressiv medecin eller terapi som helst!! Jag lev själv förvånad över att jag faktiskt "kunde" måla då jag aldrig gjort det förut. Men nu vet jag att tack vare att jag idag inte rusar genom livet utan faktiskt lyssnar på mun kropp och själ så har jag väckt kreativiteten och den ångest jag haft har förvandlats till inspiration.
Att jag gick in i väggen är det bästa som hänt mig med facit i hand! Jag är tacksam över den här chansen jag fått att ändra mitt liv och det till det bättre. Vägen tillbaka är lång men jag tar idag ett steg i taget och inte tio steg samtidigt som jag gjorde förut. En sak i taget, inga projekt och gör allting långsamt är ledorden från min psykolog vilket är fan så mycket svårare än jag först trodde. Tidigare så har jag under tiden jag kokat ägg både hunnit dammsuga hela huset, tapetserat och byggt en altan, ja nästan iallafall. Att själv inse att jag inte måste prestera för att ha ett värde är en utmaning. Precis som det är att faktiskt älska sig själv. Jag vet nu att panikattacker finns och att det INTE är något hittepå och jag vet också att riktig styrka faktiskt är att våga visa sig svag och sårbar och inte tvärtom. För mig har min sjukskrivning inte haft något med mitt arbete att göra utan enbart handlat om mig själv, min låga självkänsla, de "krav" jag trott att andra haft på mig och mina egna överdrivet och orimliga höga krav jag haft på mig själv. Min plan är enkel men ack så utmanande, jag ska fortsätta att ta ett steg i taget, sätta gränser och lära mig säga nej, göra saker långsamt och inte för någon annans skull.
Idag målar jag varje dag! För mig är det ren terapi!
Jag skulle kunna skriva hur mkt som helst om detta men tror jag nöjer mig så här för idag! Känner du igen dig i det jag skrev får du gärna skicka några rader till mig🤗
Hej så länge!